
Jag medverkade återigen i TV-programmet Go'kväll, och denna gång tillsammans med den amerikanske countrysångaren Doug Seegers. Vilken fantastiskt fin människa!
Ni kanske minns Doug från artisten Jill Johnsons TV-program Jills veranda. Hans livsresa är både gripande och inspirerande.
Doug levde i fattigdom och kämpade med missbruksproblem när han desperat bad till Gud om kraft att bli fri från sitt beroende. Han tog då ett resolut beslut att bli nykter, och kort därefter satt han, som så många gånger tidigare, i ett gathörn i Nashville och spelade gitarr utanför ett soppkök där han brukade äta.
Just den dagen kom Jill Johnson och sångaren Magnus Carlson förbi. När Doug framförde sin låt "Going Down to the River" berördes de så starkt att de på stående fot erbjöd honom att spela in låten i Johnny Cashs legendariska studio.
Programmet kom sedan att kretsa kring Doug, hans bakgrund och den kraftfulla låten som förändrade allt. Sedan dess har Doug regelbundet återvänt till Sverige för att turnera, och hans musik och livsberättelse har fortsatt att inspirera och beröra människor världen över.
En dag ringde telefonen, och jag fick frågan om jag kunde tänka mig att vara mentor. Det var Christine Hemdal Sandling som hörde av sig.

Christine arbetade då på Region Norrbottens kulturenhet och deltog i utvecklingsprogrammet Latitude 66 i Luleå. Hon sökte en mentor för den sista fasen av programmet, och efter vår första träff tackade jag med glädje ja till hennes förfrågan.
Det har varit otroligt givande att få följa Christines resa och utveckling. Idag är hon regionens biträdande kulturchef - en roll som verkligen speglar hennes kompetens och drivkraft!

I år hölls SKR:s (Sveriges Kommuner och Regioners) årliga kulturkonferens i Skellefteå, på Sara Kulturhus och jag deltog. Det var fantastiskt att träffa gamla kollegor och vänner som jag inte sett på länge.
I sista minuten blev jag dessutom tillfrågad om att leda en workshop på grund av sjukdom. Jag tackade ja, satte mig snabbt in i ämnet och lade upp några tankar och idéer. Workshopen gick väldigt bra – och det gjorde även hela konferensen.
Konferensen bjöd på flera inspirerande föreläsningar, men två stod ut för mig. Den första handlade om Radical Love – Care as Resistance, en programserie som utforskar omsorgspraktiker inom konstnärliga och aktivistiska queer- och BIPOC-gemenskaper. Den andra föreläsningen fokuserade på Moskosel Creative Lab, ett projekt där konstnärer från hela världen arbetar med olika initiativ i lilla Moskosel, i Arvidsjaurs kommun.
Det var fascinerande att höra en av grundarna berätta om vad som pågår däruppe i Norrbotten. Jag blev så inspirerad att jag verkligen vill resa dit någon gång!

En annan inspirerande talare på konferensen var en kär kollega, textilkonstnären Britta Marakatt Labba – Sápmis stolthet.

Redan för många år sedan, när vi träffades på Giron Sámi Teáhter, beundrade jag hennes otroliga konstnärskap. Varför jag inte köpte ett av hennes utsökta verk redan då är bortom mitt förstånd!
Idag hänger Brittas vackra tavlor bland annat på Uppsala Konstmuseum och Röhsska museet i Göteborg.
Comments